Användarverktyg

Webbverktyg


tunnelseende_i_trafikpolitiken

Tunnelseende i trafikpolitiken

Om Göteborgs kollektivtrafik var en spelfilmstrilogi skulle en trailer för del tre kunna låta så här (mörk basröst): ”Först gav de dig ett obegripligt, rättsosäkert biljettsystem. Sedan gav de dig gnisslande, rostande spårvagnar med hopplös inredning. När du trodde att faran var över är de tillbaka: Med Tågtunneln!” (Skräckinjagande musik.)

Nästa höst ska göteborgarna rösta om trängselskattens vara eller inte vara. Trängselskatten är dock ett litet problem – den kan förändras med ett penndrag. Sjufalt värre problem ger en fråga som såvitt jag förstår inte kommer att ställas inför allmänhetens granskning, nämligen bygget av Västlänken, den sex kilometer långa tunneln under Göteborg tunneln mellan Centralstationen och Liseberg.

När jag pratar med folk märker jag mycket stor skepsis, ökande i takt med kunskapen om projektet. Jag har läst en del informationsmaterial i frågan. Detta är vad jag kommit fram till.

Kaos i staden

Tänk efter vad du gjorde för femton år sedan och tänk dig att du som göteborgare sedan dess hade levt bland enorma uppgrävda diken från Skansen Lejonet till Packhusplatsen, från Fiskekyrkan till Handelshögskolan och från Korsvägen till Jakobsdal, vardera del i 3-4 år. Det komplicerade ledningsnätet under jord, för dricksvatten, spillvatten, dagvatten, fjärrvärme, fjärrkyla, el, tele och data, hade genom åren fått kopplas ur och till allteftersom bygget framskridit. Hade du vatten i kranen på julafton?

Stadsmiljömässigt hade framkomligheten under dessa femton år varit högst nedsatt. Området kring Nils Ericssonplatsen hade varit synnerligen svårtrafikerat, fem spårvagnslinjer och ett antal busslinjer som går längs Alléstråket hade inte kunnat användas, och Korsvägen hade inte kunnat trafikeras. Du – och miljontals andra – hade med svårighet kunnat besöka Liseberg och Svenska Mässan. Bergtunnlarna blir inte heller helt enkla att bygga med alla befintliga tunnelsystem som man ska parera för.

Skönt att man inte började bygga någon tågtunnel för femton år sedan, eller hur?

Hur blev det?

Om tågtunneln trots allt hade byggts under perioden 1998-2013 hade vi göteborgare sagt till varandra: Vad bra att det är klart. Nu kan vi börja använda vår nya kollektivtrafik.

Det är bara det att ytterst få göteborgare kommer att använda Västlänken. Varför ta sig ner i underjorden för att spara tre minuter och få 15 minuters turtäthet mellan Haga och Centralen när exempelvis fem spårvagnslinjer vid Järntorget ger en suverän turtäthet?

Det är bara utomkommuns ankommande och avresande resenärer som tar Västlänken (de flesta går av vid Centralen), och de är långt ifrån lika många som vi 300 000 dagliga spårvagnsresenärer. Vi får inga förbättringar. Pengarna räcker inte.

Blir det lönsamt?

Man har räknat på antal resenärer och tidsåtgång. Trafikverkets första utredning visade att Västlänken inte är samhällsekonomiskt lönsam. Efter att något måste ha hänt i kulisserna kom man tillbaka med nya positiva siffror. Jag har studerat en sammanställning och så vitt jag förstått är man inkonsekvent i beräkningarna. Oklarheterna är många.

En del får kortare restid, andra längre – i genomsnitt sparar resenärerna en minut per resa, helt inom den dagliga felmarginalen.

Vad kunde man fått för pengarna?

I en studie från 2005 undersöktes ett stort antal järnvägsprojekt från åren 1969 till 1998. I mer än 90 procent av fallen överskattades antal passagerare med mer än 100 procent, medan budgeten överskreds med i genomsnitt 45 procent.

När det gäller Västlänken talade man först om en kostnad på 20 miljarder (prisnivå 2009). Idag säger man 27 miljarder (prisnivå 2013). I detta har man inte räknat in anslutande banor, inte heller räntor. Det som vi skulle fråga oss idag om tunneln börjat byggas 1998 är: Vad kunde vi fått istället för de 27 miljarderna?

Spårvagnar i innerstan har många nackdelar. De är farliga i den blandade trafikmiljön. De är långsamma och ofta stillastående vid trafikljus och i köer. De är skadliga för befolkningens hörsel.

Mitt förslag är: befria innerstaden från spårvagnar. Låt spårvagnslinjerna som kommer utifrån trafikera en ring som går mellan Järntorget, Sahlgrenska, Korsvägen, Ullevi, Drottningstorget och Järntorget. Bygg ett modernt, smidigt system med planskilda korsningar innanför denna ring. Kanske spårburet, kanske bussar.

Detta är säkert inte det bästa förslaget. Jag tror mig veta att det finns bättre.

Ge oss alternativ!

Som jag uppfattat det är stadens politiska ledning, både de rödgröna regenterna och alliansen, överens om att tunneln ska byggas. Att ändra sig kostar på. Ty så fungerar det – när vi börjar med att bestämma lösningen (här: en tunnel) har vi en benägenhet att tro att de argument som stödjer slutsatsen är sanna – även om de är falska. Detta läser jag i nobelpristagaren Daniel Kahnemanns bästsäljande bok Tänka, fort och långsamt. (I den boken kan man läsa mycket om beslutsfattande som en del politiker borde ta till sig.)

Och när ett team tar på skygglapparna och håller fast vid förslaget låtsas man inte se och inte höra, och ingen vill säga emot eftersom man då inte anses vara lojal med teamet.

Och det märkliga är att trots spaltkilometer med kritisk analys, från Riksrevisionsverket via etablerade experter till kloka, fria, välinformerade, kreativa tänkare, står ledningen fast. Det är redan beslutat. Vilket är rena dumheter. En stor ledare kan erkänna att man haft fel och lägga om kursen. Att kasta goda pengar efter dåliga är oansvarigt hanterande av skattemedel.

Vilket beslutsunderlag kommunfullmäktige haft i denna fråga är inte helt rätt att få reda på. Jag läste på en blogg om hur Trafikkontoret och Trafikverket skickade bloggförfattarens förfrågan om beslutsunderlaget mellan sig, hela tiden brytande mot offentlighetsprincipen.

Det här är mitt krav

Omröstningen om trängselskatten måste kompletteras med en genomlysning av alternativen till tågtunneln. Låt medborgarna bilda expertgrupper som arbetar fram olika förslag som kan diskuteras. De kan heta team Sweco, team Volvo, team Chalmers, team Yimby. Jag är fullt övertygad om att det kommer fram förslag som ger mycket högre kvalitet och kapacitet i den göteborgska kollektivtrafiken.

Vi lever ju i nya tider. Många väljare har på olika områden större kunskaper än politikerna. De politiska partierna har svårt att rekrytera medlemmar därför att medborgarna har så diversifierade kunskaper att de är ”randiga” och inte vill köpa ett partiprogram rätt av. Och det är inget fel i det. Utnyttja det istället och lyssna till engagerade projektorienterade medborgargrupper. Studera Allélänken, Stor-kringen, Förstärkningsalternativet, Automatbana, Spårtaxi. Var modern! Tåg i stad är föråldrad teknik. Och informera oss medborgare, allsidigt, begripligt och opartiskt.

Jag säger: Stig fram, ni i den politiska ledningen som har tänkt efter. Ni vinner medborgarnas respekt.

Gunnar Lindgren Skribent och kulturgeograf

(Debattartikel inskickad till GP 6 dec 2013. Refuserad av GP.)

tunnelseende_i_trafikpolitiken.txt · Senast uppdaterad: 2014/11/21 10:17 av admin